Akvaponik


Foto av Chevanon Photography pu00e5 Pexels.com

Fisk är väldigt nyttigt att äta! Både barn och vuxna mår bra av att äta fisk 2-3 gånger i veckan. I fisken finns det många näringsämnen som gör att vi mår bra. Det är till exempel D-vitamin, jod och selen i fisk, näringsämnen som många får i sig för lite av.

D-vitamin finns bara naturligt i några få livsmedel och fisk är den viktigaste källan till D-vitamin för oss människor. Fisk innehåller också protein och vitamin B12. Det finns magra fiskar, halvfeta och feta fiskar. De innehåller olika mycket fett i sitt kött. Aborre, gädda och tilapia är namn på fiskarter som har magert kött. Fiskarter med halvfett kött är till exempel röding och strömming. Regnbågslax och sill är två arter som räknas som feta fiskar.

Det är bra att äta av alla olika sorter då de innehåller olika mycket av de nyttiga ämnena. De feta fiskarna innehåller dessutom något som kallas omega-3-fetter. Omega-3-fetterna heter DHA och EPA och kan skydda mot hjärt- och kärlsjukdomar senare i livet. Extra viktigt för barn är det med omega-3 då det hjälper hjärnan och synen att utvecklas normalt. Kan du namnet på någon annan fiskart än de vi pratat om här?

Tyvärr så har många av våra vatten där fiskarna lever blivit förstörda av miljögifter som vi människor spridit ut i naturen. Exempel på miljögifter är dioxiner, PCB och fluorerande ämnen. Gifterna kommer bland annat från plaster, textilier och elektronik där man använt flamskyddsmedel eller impregneringsmedel för produkterna inte ska börja brinna så lätt eller för att de ska kunna stå emot vatten.

När vi tvättar kläder som blivit behandlade spolas gifterna ut med avloppsvattnet och vidare ut till miljön. De sprider sig också från avfallsupplag när vi bränner sopor. Båtbottenfärger är en annan källa till gifter som sprider sig i haven. Det gör att till exempel fiskar från Östersjön och Sveriges insjöar Vänern och Vättern får i sig gifterna som sen lagras i fiskarnas kroppar. De är dom feta fiskarna som lagrar mest miljögifter. Då är det inte bra att äta sådana fiskar för ofta, framförallt inte för barn. Den feta lax som säljs i affären brukar vara odlad eller fångad i Stilla havet eller Atlanten och den går bra att äta ofta!

Vissa fiskodlingar kan göra att havet runtomkring får för mycket näring. Näringen kommer ifrån fiskarnas bajs och foderrester som fiskarna inte äter upp. Då leder det till övergödning. Kommer du ihåg vad övergödning var? Om man jämför med köttproduktion ger till exempel laxodling ändå en mindre påverkan på miljön eftersom nötköttsproduktionen släpper ut mer växthusgaser. I nötköttsproduktion använder man också mer vatten, mer mark och mer foder än när man odlar lax. Ett nytt sätt att odla fisk på har börjat användas. Då odlar man fisk uppe på land men i vattenbassänger som kallas fisktankar. Eftersom fisktankarnas vatten inte sitter ihop med något naturligt vatten som en sjö eller ett hav, kan man ta reda på näringsavfallet som blir. Då blir det ingen övergödning i naturen. Men vad gör man då med näringsavfallet? 

I vissa fiskodlingar tar man till vara på näringsavfallet och göra om till bland annat naturlig gödsel. Då kan man återanvända näringen genom att sprida den på åkrarna där man odlar grödor. Man kan också koppla ihop fisktankarna med ett växthus där man odlar grönsaker. Ett sådant odlingssystem kallas för en Akvaponi. Men hur fungerar en sån?

I en akvaponi odlar man fiskar och grönsaker tillsammans. De bildar tillsammans med mikroorganismer ett ekosystem så att man kan återanvända naturresurserna vatten, näringsämnen och energi. Vattnet i fisktanken leds i rör till odlingsbädden där grönsakerna växer och sedan tillbaka till fisktanken. Där åker vattnet, runt runt. Fodret som fisken blir matad med innehåller näring som den sedan bajsar ut i vattnet.

Ett av näringsämnena kallas för kväve och när det kommer ut från fisken kallas det för ammoniak. Trots att fisken själv ger ifrån sig ammoniaken så är ammoniak giftigt för fisken om det samlas för mycket i vattnet och fisken blir sjuk. Då kommer mikroorganismerna till fiskarnas hjälp! Mikroorganismerna är små bakterier som kallas för nedbrytare. De bryter ner, eller omvandlar, ammoniaken till nitrit och sedan till nitrat. När dom gör det får nedbrytarna energi, ungefär som när vi människor äter. Nitrat är inte lika giftigt för fisken och dessutom behöver växter nitrat för att kunna växa, det är växternas mat!

När vattnet med nitratet och de andra näringsämnena nuddar växternas rötter kan dom suga upp näringen. Det gör att vattnet renas från näringen så när fiskarna får tillbaka vattnet är det rent och fint igen. En akvaponi är ett eget litet ekosystem där fiskarna, grönsakerna och nedbrytarna hjälps åt så att de alla kan leva och må bra. Coolt va? Eftersom bakterierna dör av antibiotika så använder man inte heller det eller andra kemiska bekämpningsmedel. Då sprids inte heller sådant till miljön. Istället används bland annat nyttoinsekter. Små insekter som äter upp ohyra och håller odlingen frisk. 

Foto av Harrison Haines pu00e5 Pexels.com

Några vanliga fiskarter som man brukar odla i en akvaponi är tilapia och regnbågslax. Kommer du ihåg vilken som var en mager fisk och vilken som var en fet fisk? Tilapian kommer från Afrika och regnbågslaxen från Nordamerika men båda är populära odlingsfiskar på många platser i världen. Regnbågslaxen äter gärna små kräftdjur, insekter och småfisk. Deras mat gör att de innehåller mycket nyttiga omega-3 fetter. Tilapia är en fiskart som kan leva på en stor del växter och inte bara smådjur. Det är väldigt hållbart för miljön då man kan använda till exempel matrester och överblivna grödor från jordbruket till att mata fisken och det spar på havens småfisk som annars är en del av fodret till fiskarna i odlingen. Det gynnar den biologiska mångfalden i haven. 

En annan bra grej med akvaponiodling är att det går att odla på platser där man annars inte brukar odla. Den mesta maten odlas ju på landet trots att de flesta människorna bor i stan. En akvaponi kan man ha mitt i staden på ett tak eller i till exempel en gammal tvättstuga i ett bostadshus. Det finns också lokaler i städerna som står tomma som man kan göra om till odlingshus. När man kan odla där man bor behöver inte maten transporteras så långt och människorna i staden får vara delaktiga i matproduktionen. Kanske kan man få en cykelleverans med fisk och grönsaker hem till dörren? Eller varför inte ha en egen odling på skolan där du går? Då blir det inte mycket utsläpp av växthusgaser, tänk vad mycket vi kan göra för miljön och klimatet då!

%d bloggare gillar detta: